Största misstaget: Att inte kolla upp det här med handikapptoaletter innan vi åkte.
Handikappanpassad hytt på båten, anpassade hotellrum och anpassad stuga hade vi
fixat, men inte kollat det här med toaletterna. Dumt.
Tråkigaste på resan: Att Mike ramlade och bröt nyckelbenet.
Det mest fantastiska med hela projektet var väl att sonen tog på sig jobbet att släpa med sig sina funktionsnedsatta föräldrar på en helt otrolig resa. Det var han som fick lyfta i och ur rullstol och rullator, bagage, stödja stapplande föräldrar, stanna vid alla möjliga och omöjliga offentliga toaletter.
Han har slitit som ett djur. Inte mycket till semester för hans del. Men roligt hade vi. Även han tror jag.
Roligaste: Svårt. Hela resan var rolig, men att träffa släkt och vänner i Wales för första gången på tio år slår nog det mesta.
Coolaste: Att vi faktiskt klarade av resan, som jag oroat mig för en hel del innan vi åkte. Det gick! Vi fixade det! Det funkar att resa med rulle/rullator (with a little help from a friend/son). Det gick mycket bätter än jag vågat hoppas på.
Det värsta: Resan gav mersmak. Och så alla heltäckningsmattor överallt, som gör det hopplöst tungt att köra rulle. Ett otyg som definitivt borde förbjudas på hotell och liknande. Särskilt hygieniskt är det ju inte heller.Och så får man så himla ont i armar och axlar.
På en del bensinstationer fanns den här skylten som talar om att man kan tuta eller sätta på varningsblinkers för att få hjälp att tanka om man har en funktionsnedsättning. Bra initiativ tyckte vi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar