Hejåhå – det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk! Idag kom de upp från vårdcentralen för att titta på ett litet skavsår på Mikes ben. Ett plåster och litet tubgasbinda till benet kostade 100 spänn! Igår kostade det 100 kr för att få ett waranprov taget. Och vårdräkningarna samlas på hög.
Själv var jag på ortopeden i Mölndal igår. Läkaren pratade mest komplikationer. Det var blodproppar hit och infektioner dit och däremellan hur lätt det är att ledkulan hoppar ur led efter en höftoperation. Ännu värre om man sitter i rullstol då förstås! Man blir inte direkt sugen på en höftoperation, men det kanske är det som är meningen – med tanke på de långa operationsköerna! Vi bestämde att doktorn ska kalla mig om cirka tre månader och så får jag fundera under tiden hur jag vill göra. Det lutar åt hårdträning just nu. Trodde det skulle vara bäst att fixa höften först, för att träningen skulle funka bättre, men det får bli träning först så att eventuell höftoperation ska funka bättre. Omvända världen!
Fick SMS från sonen idag. Nu har han varit i Wales i fem dagar och det märks redan på syntaxen när han skriver. ”Ever so lovely people, the owners” i stället för: ”The owners are very lovely”. Underbart!
Mike och jag till affären för att handla. Första gången Mike var i affären sedan i mars månad. Jag blev rätt så impad av att han körde framåt hela vägen, ända in i affären. Det är ett ganska jobbigt uppförslut (knappt märkbart för en gående om jag minns rätt) och svårt att ta sig in i själva affären också - men han fixade det. Well done, old man!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar