Idag kom ytterligare en räkning från kommunen – eller två snarare. En för trygghetslarmet och en annan för hemsjukvård plus tvätt. Tvätt som sonen skött i över ett år. Inte nog med att han måste tvätta åt oss – vi måste dessutom betala kommunen för det! Något orimligt tycker jag. Nu har jag i och för sig ringt (igår) för att be om hjälp med tvätt när sonen är på semester – men så snabba att skriva ut tvätträkning är inte ens kommunen, eftersom räkningen skrivits ut en dag innan jag ringde för att be om hjälp.
Ringde ekonomiassistenten, som är en väldigt trevlig och vänlig person. Hon talade om att det låg ett beslut på att vi hade tvätthjälp och att nästa månad kommer en räkning på 146 kronor på tvätt! Hon skulle försöka fixa till det hele.
Ringde biståndshandläggaren, som hette Bahar, och ville be om hjälp för Mike att ta sig till vårdcentralen nästa vecka, eftersom ett nytt PK-prov (Warankoncentration) måste tas då.
Han blev beviljad hjälp dit ner vecka 31 och vecka 33 när han skulle ta andra prover också.
Jag talade om vem jag var och innan jag hann säga något om varför jag ringde fick jag ett grinigt: ” Du ringde ju igår om tvätten!” i örat. ”Ja, men det är inte därför jag ringer idag!”
Jag förklarade mitt ärende. ”Men waranprov ska han väl ta under en längre tid?” ”Ja.”
”Vad var det för prover han tog förra gången då?” ”Jag har inte en aning, jag är inte medicinskt utbildad!” ”Kan han inte ta sig ner till vårdcentralen själv? Han bor ju ganska nära?”
”Nej, det finns inte en chans i helvete. Utanför vårdcentralen ligger en massa makadam, inte ens med hemtjänstpersonal kunde han ta sig dit utan extra assistans av personalen på vårdcentralen. Det är en brant backe som han måste ta sig ner och upp för dit – det klarar han inte sjävl!” ”Ja, jag får väl titta på det då!”
Ja var så snäll.
Tur att jag är ledig idag och kan ägna mig åt kontakt med myndighetssverige! Det tar sin lilla tid – många telefonsamtal blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar