I går fick vi besök. Pia, bästa vän sedan 60 år tillbaka, och Kerstin (hennes mamma). Det var underbart att se dem och det piggade upp oss oerhört mycket. Man kan inte annat än känna sig uppiggad av Kerstin (93) som har ett ungt sinne och bestämda åsikter om det mesta. Inget gnäll och gnissel där inte, trots en tuff period efter en höftledsfraktur i våras.
På mitt vardagsrumsbord ligger nu högar av böcker, från Pia, som jag blivit fadder åt. Jag får nog utfaddra en del till min kära syster. Mina bokhyllor är rätt proppfulla som de är, om man säger. Men matbordet är stort och oftast belamrat med en massa grejer ändå, så några extra bokhögar gör väl inget.
Idag har vi åter en regnig dag och vi sitter inne och glor ut på gården, där inte mycket händer.
Hade tänkt åka till affären och handla bröd, men sonen lovade att köpa det ikväll när han kommer hem från jobbet, så då slipper jag ge mig ut i ösregnet. Det tackar man för. Drivringarna på rullstolen blir så himla hala när de blir blöta och gör det extra jobbigt att köra. Och lat e man ju!
Senare på dagen blev vädret bättre, men har man blivit lovad att slippa en extra rullstolsresa till affären så har man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar