Tre dagar sedan Mikes knäoperation. Han har varit uppe några gånger och gått med gåbord, men blir väldigt fort anfådd. Inte så konstigt kanske med tanke på att han inte kunnat gå ett steg på 6 månader. Operationen tog lång tid. Fem timmar! Efter det blev han liggande på intensiven i ytterligare ett dygn, eftersom hjärtat rusade på honom. Han hade inte fått sin hjärtmedicin på operationsdagens morgon. På fredagen vid lunchtid kom han upp till avdelningen och på eftermiddagen hade sjukgymnasterna honom uppe för att träna att stå och gå med hjälp av gåbordet. Det har varit några oroliga dagar i samband med operationen och efteråt när hjärtat inte ville slå i normal rytm. Men nu hoppas vi att det värsta är över. Det är tuffa tider som väntar dock... Rehab kommer att ta sin lilla (långa) tid.
Själv åkte jag hem tidigare från jobbet i fredags för att de skulle komma från Hjälpmedelscentralen i Mölndal och fixa min rullstol. De skulle komma vid tretiden. Kvart över fyra ringde jag till Hjälpmedelscentralen. Hon hade ingen aaaning. Men ”har de lovat att de ska komma kommer de nog...de är nog bara försenade.” De har fortfarande inte kommit. Idag är det söndag. Snacka om försening!
Tur att det inte är något allvarligt fel på rullstolen. Det är ”bara” tippskydden som inte fungerar. Det fattas en ”plupp” på det ena tippskyddet, vilket innebär att man inte kan låsa fast det på lagom höjd. Och det där med ”baklängesvolt med rullstol” har jag testat förut – det är ingen höjdare. Man får sådan himla huvudvärk när man klappar huvudet i golvet. Så visst är det bra om tippskydden fungerar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar