Hjälp vad trött jag blir på all "red tape" - byråkrati! Eftersom Arbetsförmedlingen inte längre kan betala mina (taxi)resor till min praktikplats från 1 november, måste jag antingen arbeta hemifrån (om det går) eller sluta på praktikplatsen. Men. Jag måste vara i Jobb-och utvecklingsgarantin för att få mitt aktivitetsstöd! Hur går det ihop? Vart jag än ska åka på praktikplats är det förenat med en kostnad. Någon, som har hand om dessa frågor, tänkte inte riktigt färdigt innan beslut togs verkar det som.
Kommunen kan inte betala för färdtjänstresor. Det kan den bara göra om det är resor till ett arbete eller resor till studier som är CSN (studielåns)-berättigade.
Moment 22 - i verkligheten. Eftersom jag sitter i rullstol kan jag inte åka med kollektivtrafiken. Där jag bor funkar det i alla fall inte. Vad som ska hända efter 1 november tycks ingen veta. Eller bry sig om. AF tvår sina händer - så klart. Detta är inte deras bord. Vems bord är det då? Jag kan inte rulla med rullstol två mil per dag. Inte ens om jag haft en el-rullstol hade jag fixat det. Speciellt inte på vintern.
Fick besked från Kammarrätten igår att jag inte får prövningstillstånd angående rampen hemma. Regeringsrätten nästa! Detta är också tröttande. Varför ska det vara så svårt för tjänstemän i olika instanser att inse att folk i Sverige, med eller utan funktionsnedsättning, inte är till för dem utan tvärtom. Tjänstemännen beslutar. Punkt. Om det är bra för personen med funktionsnedsättning har ingen som helst betydelse. Tjänstemännen är experter. Ja visst, fast inte på MIN funktionsnedsättning och hur den påverkar MITT dagliga liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar