Stannade hemma idag eftersom jag var så orolig för Mike som mådde skit igår. Hade inte kunnat utföra någt vettigt arbete ändå. James och jag skulle åka till Kungälv så fort han kunde gå ifrån skolan. Mike mådde inte så väldigt bra igår kväll. Hög feber, hög puls, mådde illa och knät varmt och rött! Panik direkt så klart. Dessutom hade en överintelligent läkare sagt att om det var infektion i knät, måste de göra om operationen igen. Ännu mer panik, ännu mer hjärtflimmer, ännu svårare att andas! Idag röntgade de Mikes lungor för att se så att han inte hade någon propp i lungorna. All clear. Tack och lov!
De började också ge honom antibiotika i går kväll. Han var väldigt låg och grät först när vi kom och paniken låg på lur. Men efter ett tag lugnade han ner sig litet. Han sade att han tappat all gnista igår när läkaren pratat om ytterligare en operation – och det kan man ju förstå. Sköterskorna kom och kollade temp, puls och blodtryck. Tempen nästan normal, puls och blodtryck litet högt.
Igår kom killen från Hjälpmedelscentralen och fixade rullstolen. Hade precis hunnit hem från Rävlanda när han knackade på. Fixandet tog bara en halv minut eller så. Skönt att veta att tippskydden funkar nu i alla fall.
I morgon ska jag till sjukgymnasten. Nu har jag inte varit där på två veckor igen och det kommer kanske märkas. Men det är bara att bita ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar