I onsdags promenerade jag med rullatorn till parkeringen (Mike gick efter med rullstolen för säkerhets skull) för att testa om jag kunde lägga in rullatorn i baksätet på bilen och sedan stappla fram till förarsätet och sätta mig. Det gick inte! Fick inte in rullatorn, som dessutom är skitsvår att fälla ihop, i baksätet. Besvikelse - igen. Vi körde en sväng och när vi kom hem tyckte Mike att jag skulle testa att lägga in rullatorn i bagaget. Det gick bra! Jag höll mig litet i bilen när jag lagt i rullatorn och stapplade fram till förarsätet och det gick jättebra. Det kommer säkert att funka bra - bara allt gammalt grus sopas upp. Som det är nu är det väldigt svårt att gå. När man bromsar rullatorn i nedförsbacke slirar den i det lösa gruset. Det känns inte så bra. Och kanten, som kommunen låtit bygga upp till vår parkering, är inte att leka med. Varken när man kör rullstol eller rullator. Men det är smällar man får ta när man har en funktionsnedsättning i rörleseapparaten! Tillgänglighet 2010 - vad då? Inte i Härryda kommun.
Idag körde vi James till jobbet. Han var inte själv körbar, efter en natt på stan i går. Det känns fantastiskt att kunna hjälpa honom igen. Det har varit han som fått hjälpa oss i alla lägen ett bra tag nu. Nu är vi, i alla fall delvis, på banan igen. Härligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar