Hejåhå. Det här blir inte så lätt som jag trodde. I min heliga enfald trodde jag att så fort disken som tryckte på ryggmärgen avlägsnats skulle jag resa mig upp och gå, (ta din säng och gå...) men det fungerar inte riktigt så. Hur pass permanent ryggmärgsskadan är tycks ingen veta. Har i alla fall stått upp bredvid sängen idag, med hjälp av två skötare och ett gåbord. Det gick ju bra.
Suttit på sängkanten och ätit mina måltider. Jag tippar i alla fall inte omkull längre när jag sitter och det är ju positivt! Men jag blir fort trött och behöver lägga mig ner. Har fortfarande kateter som de satte dit innan operation, så kissandet behöver jag inte tänka på i alla fall.
Slumrar av och till under dagen. Mike och James kommer och hälsar på en sväng, annars händer inte mycket. Ringer min bror och min lillasyster för att tala om vad som hänt. Storasyster är ju redan informerad om sakernas tillstånd.
Natten blir lika jobbig som gårdagsnatten. Riktigt läskigt. Sover korta stunder. Mikrostunder känns det som.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar