När Mike och James hjälpt mig i säng på kvällen börjar jag skaka i hela nederdelen av kroppen. Jag blir jätterädd! Känner att nu går det inte längre. Har inte kunnat stå på benen alls idag. Ringer 112 som lovar att skicka en ambulans. Det dröjer, jag ringer igen. Vi är hysteriskt nervösa alla tre. James går som en osalig ande fram och tillbaka i lägenheten. Han flyttar ut den tunga kistan från hallen så att de ska kunna komma in med båren. Så småningom kommer ambulansen. Äntligen! Flyttar över från sängen till båren och de kör ut mig och lastar in mig i ambulansen. Mike åker med i ambulansen, James följer efter i bilen. Det går i ett rasande tempo ner till Göteborg. 160 – 170 knyck och James hänger på. Jag blir körd till Sahlgrenska, som jag bett om därför att jag är under utredning där.
Kommer in på akuten tidigt på morgonen. Blir bedömd av en sköterska och lagd på en brits. Sedan börjar en lång väntan. Vi kommer in ungefär klockan 2 på morgonen. James ska börja jobba klockan 8. Vid halv 8 åker han till jobbet. Då har en neurolog varit och tittat på mig och det bestäms att jag ska läggas in. De letar en sängplats. Vid 8-tiden kommer de och talar om att jag får en säng på Lungmedcin – enda stället de hittade en ledig säng. Har kissat en gång sedan jag kom in, vid 6-tiden. Varken tarm eller blåsa har ju fungerat särskilt bra de tre senaste månaderna. Även när jag varit kissnödig har det varit jättesvårt att kissa.
Jag körs till Lungmedicin och James kommer och hämtar Mike som får åka med till hans jobb och vänta på att ta bussen hem.
Efter några timmar är jag jättekissenödig, men det funkar inte. Först när neurologen kommit och undersökt mig bestäms att de ska tappa mig på urin – då har det gått cirka 8 timmar sedan jag kissade senast! Oj, vad skönt det var när de äntligen tappade mig. Puh!
Inte mycket händer under dagen. Äter, sover och oroar mig! Blir tappad var sjätte timma ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar