I måndags kom beskedet från Förvaltningsrätten (Länsrätten) i Göteborg angående mitt överklagande av kommunens beslut att inte ge mig en ny, mer lättkörd, ramp. Fick avslag så klart! Vad trött jag blir... Men skam den som ger sig. Idag har jag skrivit ett brev till Kammarrätten med överklagan av Förvaltningsrättens domslut. Rättshaverist – javisst!
Har varit i kontakt med arbetsterpeuten på Rehab för att få ett nytt, mer utförligt intyg, om att jag behöver en mer lättkörd ramp. Ska också skicka med läkarutlåtande från Ryggmärgsskadeenheten på Sahlgrenska som de skrev 2008. Det kanske kan hjälpa.
På dom bara. Hugg! Att det ska vara så svårt att se brukaren (lilla jag) i det hela. Det är JAG som får ont i armar och axlar av att köra upp för rampen vi har idag. Lita på att JAG vet vad som funkar bäst för MIG. Hur svårt kan det vara? Det är väl en kostnadsfråga kanske. Fast ännu mer en PRINCIP-fråga. Kommunen brukar köpa sådana här ramper. Basta. Rampen jag har idag kan återanvändas av någon annan brukare. Någon som kanske har elrullstol eller som blir knuffad upp och inte behöver använda hand/armkraft för att ta sig upp.
Var på sjukgymnastiken igår. Det är svettigt värre – men härligt. Det känns underbart att ha kommit igång igen och känna att det kanske går att komma tillbaka. Sjukgymnasten är fantastitskt bra! Det känns tryggt.
Mike på Kungälvs sjukhus idag på inskrivning inför knäprotesoperationen den 7 oktober.
Provtagningar, samtal med narkosläkare/läkare, information och så vidare. Han åkte hemifrån vid kvart över nio på morgonen och kom hem strax före fem. En lång dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar