Igår var jag på jobbet! Åkte vanlig Färdtjänst dit. (Fast det kanske inte är tillåtet? Skit samma.) Hade bokat även hemresan dagen innan. Hem skulle jag åka 14.25 – enligt bokningsdamen. Fick hjälp av den gode Yngve att ta mig ut genom ytterdörren och upp för backen till parkeringen. Backen är något isig/snöig och omöjlig för mig att forcera med rullstol. Det var ganska soligt – men svinkallt. Cirka 8 minus och litet blåsigt. Tio minuter efter utsatt tid hade ingen färdtjänstbil kommit. Surprise, surprise. Ringde. Telefonkö. Framme. Damen som svarade skulle ringa chauffören och fråga vad som hänt. Det skulle ta ungefär tre minuter till, återkom hon och sade. Härligt! En kvart efter utsatt tid kom bilen. Gissa om jag frös då. Det är underbart med vinter och underbart med Färdtjänst. Tur att bilen inte var en timma försenad (vilket inte är helt ovanligt) då hade jag väl aldrig blivit varm igen.
På kvällen hade Mike ont i sitt opererade ben och det var svullet. Idag på morgonen var det också väldigt ömt och svullet. Hoppas det inte blir något långvarigt bakslag nu när det börjat gå så bra för honom. Skit också!
När Hemtjänsten kom på eftermiddagen tyckte hon att Mike skulle kontakta sjukvården. Han ringde till Kungälv där hans läkare råkade ha jour. Ortopedmottagningen pratade med henne och hon tyckte att Mike skulle åka in till sjukhuset. Halv fyra kom sjukresetaxin och hämtade honom. Strax före klockan sex ringde han hem då hade han precis kommit in till Kungälvs sjukhus. När bilen hämtat Mike här hemma körde de en sväng till Bollebygd och hämtade en dam som skulle till Töllsjö. Varför i jösse namn de inte körde tanten först och sedan hämtade Mike vet bara gudarna. Sedan fastnade de i trafikkaos vid Tingstadstunneln. En resa som normalt tar cirka 40 minuter tog alltså nästan två och en halv timme! Han var som ett isblock när han kom fram. Värmen är inte något vidare i de här sjukresebussarna.
Fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar