James och jag åkte till apoteket i Landvetter idag. När jag skulle ta mig från lägenehten till parkeringen insåg jag varför jag hatar vinter/vinterväglag så mycket. Att köra rullstol i dylikt väglag är näst intill omöjligt så fort det är ett litet motlut. Och nu när kommunen byggt om Stationsvägen i Hindås har någon bussig människa byggt en trottarkant upp till vår parkering, där det tidigare var en slät asfaltväg. Där blev det så klart tvärstopp! Och hur jag än bar mig åt kasade jag bara mer och mer ut i vägen, tills en vänlig kvinna stannade sin bil och knuffade ut sin man som hjälpte mig upp på rätt köl över trottoarkanten. James hade gått i förväg för att slänga sopor och ta ut bilen ur garaget. När jag äntligen satt i bilen blev jag så djävla arg och ledsen att tårarna bara strömmade nerför kinderna. År 2010 ska enkelt avhjälpta hinder vara bortbyggda men i Härryda kommun måste man ha missuppfattat det hela. De bygger nya hinder i stället. Bra jobbat Härryda kommun!
Jag insåg också att jag inte kommer att kunna åka till jobb/jobbpraktik i församlingen ens när jag får hem min bil. Inte så länge det är vinterväglag, eftersom jag inte kan riskera att fastna i snön på väg till eller från parkeringen. Det är ju inte alltid det finns någon vänlig själ till hands som kan hjälpa mig. Och att sitta fast där ute och frysa känner jag inte någon större längtan efter. Det får bli fortsatt hemarbete så länge och kanske en färdtjänstresa eller två i veckan till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar