I torsdags kom glädjebrevet: Pensionsbesked för Mike. Vi visste att hans pension skull bli låg – men inte sååååå låg. Enligt prognosen 2010 skulle han få 8 300 kronor i månaden – före skatt. Nu hade pensionen plötsligt sjunkit till 6 700 kronor i månaden – före skatt. Bra va. De är inget vidare på prognoser på Pensionsmyndigheten! Hur vi ska överleva vet inte jag. Speciellt inte med alla utgifter för hemtjänst, sjukvård, mediciner, sjukresor och andra livsviktigheter. Måste nog erkänna att jag drabbades av panik när jag läste brevet från Pensionsmyndigheten. Mike får också en liten pension från Kyrkan och en från AMF på sammanlagt cirka 1 000 kronor före skatt, men det blir inte många kronor att leva på från februari månad. Men. Hejåhå – det måste gå!
I natt har det kommit ytterligare cirka 20 cm snö. Det var jobbigt att köra i morse, tyckte James när han åkte till jobbet strax efter fyra. Det var inte plogat förrän han kom till motorvägen. Tur att det inte var sådant väglag när jag för första gången körde min nya bil igår. Jag körde hem från Högsbo till Hindås. Det gick litet ryckigt i början. Inte bilen men min körning, men när vi kommit ut på landsvägen tog jag mig. James somnade. Ingen dunka dunka musik på hög volym och jag i full kontroll över bilen. Eller? Den var riktigt skön att köra. Jag sitter bra. Har hyfsad sikt, trots min ringa längd och känner att jag nog gillar min Volvo – trots att den inte är en Saab!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar