Lagen om alltings djävlighet...

Igår hade min pappa blivit 100 år – om han levat. Han var född på trettondagsafton 1911.
Ett vinterbarn som älskade sommar och värme. Han hade inte gillat den här vintern!

Trettondagen.
Ännu en innesittardag. Ännu en dag när vi sitter och glor ut på snön som singlar mot marken – ibland vräker ner. Snart har det gått två månader sedan vintern anlände till Hindås. Det börjar bli tjötigt! Och då är vi bara i början på januari. Det här kan bli hur jobbigt som helst.
Vi har inte haft några ”riktiga” vintrar på många år, men så fort jag hamnar i rullstol blir det vinter i kvadrat – två år i rad. Lagen om alltings djävlighet! Ingen vet om det stannar vid två det kanske blir många fler sådana här vintrar. Jag måste träna som sjutton – kanske kan jag lura ”den som bestämmer” – så att jag kan klara mig med rullator kortare sträckor, som till affären och så där. Rullator kan man köra hyfsat även om det har snöat. Och om jag ändå kan ta mig ut ur lägenheten finns det ju ingen anledning att ge oss dessa jobbiga vintrar. För alla som inte älskar arktisk vinter 3-4 månader på året: Jag lovar jobba på detta! Kanske inte fixar det till nästa vinter, men så småningom – får vi hoppas.