Nytt år! Nya möjligheter, säger en del. Eller gamla möjligheter som man dammar av för sjuhundrafemtielfte gången. Som det här med vikten till exempel. Den har jag dammat av ett antal gånger. Det har inte gått så bra. Men nu dammar vi av den igen! Hejåhå så bra det ska gå!
I natt var vi ute på parkeringen och tittade på alla fantastiska raketer som folk med pengar sköt upp. Det var ett äventyr! Parkeringen var som en skridskobana. Försök att stuffa runt på den i skor med lädersulor. Det är ungefär så bra det funkar att köra rullstol på is. Men sonen hade bestämt sig att mor och far skulle med ut och kolla på raketer och inte sitta inne i den goa stugvärmen. Sagt och gjort. Jag har litet bättre kontroll när jag kör rullstol än vad Mike har. Inte för att jag vill skryta – men köra rullstol det kan jag! Klarar mig hyfsat – även när det är halt. Fast motlut klarar så klart inte ens jag. Mycket motlut var det. Även minsta motlut blir ett oöverstigligt hinder när det är halt. Men sonen är både stark och envis så han lyckades baxa oss både ut och in med både bubbeldricka och champangeglas! Ute på parkeringen stötte vi ihop med några av grannarna och det är alltid trevligt. Det blir inte så mycket nu på vintern eftersom vi mest sitter inne.
Inne igen slängde vi oss över den sista godispåsen för året. Eller, det blev ju den första på det nya året förstås. Året då vi inte ska käka så mycket godis. Detta börjar bra!
Kom i säng vid halv tre i morse. Och sonen var uppe igen vid 6-tiden eftersom han skulle börja jobba klockan 7. Mike och jag låg däremot länge. Ingen hemtjänst som kom och väckte oss som det brukar vara. Det var skönt att få klara av morgonbestyren själva i vår egen takt. Se där en bra början på det nya året!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar