Förändring till oigenkännlighet...

Före

Efter

Varit och hälsat på Mike. Han är tillbaka på Ekdalagården. Han kom dit efter 8 i går kväll.
På avdelningen hade de skickat efter en sjuktransport vilket innebär en bil ungefär som en ambulans där patienten ligger på bår. Alltså ingen transport för rullstol. När transporten kom efter nästan fyra timmar insåg Mike att det blivit fel. De ville skicka iväg honom med transporten – men då skulle han inte få med sig rullstol eller betastöd. Han vägrade. Good on him!
Till slut gjorde chauffören ett regelvidrigt undantag, knödde in Mike i rullstolen i transporten och packade in betstödet i framsätet och körde honom till Mölnlycke. Personalen på avdelningen skulle beställt en sjukresa inte sjuktransport. Men han kom fram till slut i alla fall – med sina grejor.

Jag klippte håret och skägget på Mike. Nu börjar han se ut som sig själv igen. När jag skulle åka hem följde Mike med ned till ytterdörren. När vi satt och väntade på färdtjänstbilen, skyndade en person förbi som vi hälsade på. Det visade sig vara sjuksköterskan – men hon kände inte igen Mike först när han var nyfriserad. Så kan det gå.