Vilken underbar natt!

Hejåhå vilken underbar natt vi haft! Vid 20 över 11 välte Mike ut sin käcka kisseflaska över golvet i sovrummet. Hur kul är det på en skala? Jag fick plaska upp iklädd nattkläder, sandaler och betastöd. In i vardagsrummet för att sätta mig i rullstolen och rulla in i badrummet för att hämta spann och mopp. Larmade hemtjänsten. Larmet funkade inte så där överdrivet bra kan man väl säga. Det tjöt och lät som om någon sköt med kulspruta. Jag försökte torka upp på golvet under tiden som larmet tjöt i öronen och förmodligen väckte grannarna också. Så småningom ringde de från Larmtjänst eftersom de inte kunde höra vad vi sade. De skulle skicka ut någon. Vid kvart över tolv kom två kvinnor. Då hade jag torkat upp på golvet – och på stolen som fått sig en dusch också. Man kan inte vänta i nästan en timma på att få hjälp med att torka upp.
Ytterligare två gånger på natten fick jag gå upp och tömma flaskan. Och en gång för att ge Mike värktabletter. Det artar sig väl det här med att han ska vara hemma och skötas av en rullstolsburen hustru!

Men solen skiner i alla fall idag och "gräset det växer och rågen den gror, sätt på pannan mor, sätt på pannan mor..."
Nästa vecka ska jag ”jobba” igen. Då kommer den verkliga prövningen för Mike - att klara sig själv hela dagarna!

Puckot på AF svarar fortfarande inte på mail - han måste vara överhopad av arbete stackarn. HONOM är det synd om!



Mike och jag satt på parad i våra rullstolar på gården när Aidan och Gustav (två nyfikna fyraåringar) kom fram och började hålla förhör. "Varför sitter du i den?" "För att jag opererat benet." "Varför sitter DU i den." "För att jag inte kan gå så bra." "Vad är det där för något?" "En broms så att man kan låsa rullstolen." "Varför är det två hjul där bak?" "Min farfar kan inte gå så bra heller." "Titta här jag kan hoppa baklänges." "Jag kan hoppa ännu längre baklänges."
De visade upp diverse konster, som vi vederbörligen beundrade.
Efter tredje gradens förhör under en lång stund och ingående undersökning av rullstolarna, säger Gustav: "Men ni kan titta på TV va?"
Jo, det kan vi trots allt fortfarande göra!