Moment 22...

Tiden gick jättefort på Samhall idag. Kollat jobbsajter och annat och rätt som det var var klockan kvart över två och jag hade inte ens beställt bil för att åka hem kvart i tre.

Igår fick jag kontakt med min handläggare på AF och talade om vad jag tyckte om hans sätt att dröja så himla länge innan jag får svar på mina mail. Men han gnällde som en barnunge och tyckte jag var orättvis – han brukade svara på mina mail med vändande post, som han uttryckte saken! Den uppfattningen delar jag definitivt inte. Han svarade äntligen på min fråga om hur jag ska ta mig till min praktikplats i församlingen. ”Det är kollektivtrafik som gäller”.
Aha. Det blir säkert jättebra. Och hur ska jag ta mig till bussen – och framförallt upp på bussen? Det är sådant man undrar över eftersom bussarna här ute inte är handikappanpassade.
Han trodde inte att AF skulle ta kostnaden för mina resor. Han skulle undersöka saken. Jag får nog fixa det själv på något vis. Färdtjänst kanske, men då kan jag bara arbeta 15 dagar i månaden eftersom jag bara har 15 tur och returresor per månad! Och då kan jag inte åka några andra resor någonstans. Moment 22 i verkligheten. I min verklighet. Livet rullar på i gamla hopplösa hjulspår...

Ringde och grattade lillasyster på hennes födelsedag.